Du säger att kärleken aldrig var till föt dig att du aldrig kännt vinden högt över trädtoppen
Säger att den delar sig vid kinden och blir hel igen bakom dig och varje moln är trasigt och du räknar allt sorgligt natten lång och hon du älskade en gång, och kanske älskade än.
Spelar det någon roll? Nej kanske ingen, kanske allt egentligen.
Du säger; har du tändstickr? Ja tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm. Och har du vin och sprit så de räcker att få hela fjädern full av sorger. Allt de är försent, försent för vin försent för kärlek ren som snö. Inatt finns ingen väg tillbaks.
Och du undrar vem som kysser henne nu och du undrar vem, vem om inte du. O läpparna du kallar dina, det gör ont att vet men lika ont att undra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar